Jobbig fredag

Idag tvingades vi ta ett beslut som var otroligt jobbigt...
Vår ena katt, som vi har haft i 14 år, började för ett par veckor sedan att kissa utanför kattlådan. Någonstans vet man att dagen kommer då vi tvingas välja bort våra djur för deras eget bästa, även om vi mer än gärna hade haft dem nära oss liiite till.
Vi hade bokat en tid hos veterinären för att göra en koll och vi hoppades på att beslutet att låta honom somna in skulle vara lite lättare med en sjukdom i bakgrunden.
Vi kunde inte ha mer fel... Han mådde såklart inte bra, veterinären misstänkte urinsten som troligtvis hade spridit sig till njurarna. Det fanns inte något alternativ än att låta honom somna in. Detta kan jag ärligt säga var något av det jobbigaste jag har upplevt. Att se hur det slocknar, att tvingas lämna honom där.
Om 10 dagar ska vi hämta urnan och begrava honom i trädgården.
I augusti 1998 åkte vi till en bondgård och köpte, 1 kr/st, två söta små kattungar. Deras mamma hade blivit överkörd och dessa små kattungar var endast 5v gamla. För sällskapets skull så valde vi två.
Vi matade dem med mjölkersättning och kattfoder som blötlades, så höll vi på i veckor. De växte till rejäla killar som blev otroligt tillgivna. Vi har flyttat 5 gånger och våra sötisar har hängt med i vått och torrt.
Barnen är uppväxta med våra katter och de har aldrig gjort något mot barnen, favoritstället att sova på har många gånger varit i just barnens sängar. När vår dotter var liten och inte ville somna själv så höll de henne sällskap genom att sova nere vid fotänden.

Men idag somnade en av våra älsklingar in, vi har en katt kvar och hoppas nu, utan att han blir deppig, att han får några år till hos oss.

Sov gott min lille Sotis, du har alltid en plats i våra hjärtan!